Störst går först

Trafiken i Dubai flyter definitivt på bättre än i Doha där man mest står still. Här är visserligen mycket trafik men vägarna har fler filer och infrastrukturen är mer utvecklad vilket betyder mindre vägarbete. Men idioter frodas här också. Framförallt tar personer från länder med skumma trafikregler (eller icke existerande) med sig sina rutiner hit. Blinkers används inte så mycket och man kör om från alla håll. Eller t ex som bussen som jag nästan körde in i idag på en avfart till motorvägen som såklart var enkelriktad. Dumt att köra och vända någonstans så han började helt enkelt backa och blockerade hela vägen. Det visade sig att han bara skulle parkera utmed vägen. Vi andra 50 bilar fick vänta helt enkelt.





Old school autokorrekt = suddigum

Igår upptäckte jag att jag äger en pennvässare. Heter det så? Det var så längesedan att man knappt minns. Jag letade genast upp en blyertspenna och började vässa. Hur kul som helst. Väldigt Old school. Jag gissar att barn idag inte använder blyertspennor? Jag vet inte riktigt hur det ser ut i dagens skolor ... Lärare finns dom kvar? Det känns som något förlegat. Sitter inte alla bara hemma och kollar Wikipedia om man undrar något.



Skriver man fel kan man sudda!



Vilken tur

Har läst lite här och där på sistone att äntligen kommer världen ha tillgång till nya emojis (så kallade smileys eller symboler) på mobilen och andra livsnödvändiga tillhyggen. Inom kort kan vi alltså sms:a en avokado, croissant och sist men inte minst...bacon!



Livet blev helt plötsligt så mycket bättre..



I motionsspåret

Igår var jag på Dubai mall och gjorde av med alldeles för mycket pengar. Jag åkte tidigt för att undvika alla människor. Fick väl en sådär en, två timmar innan resten av världen kom. Det jobbiga är att man får också alla butiksbiträde för sig själv vilket betyder att man blir förföljd och får frågan Mam Sir (det är ett ord här ) good morning can I help you. I början jättetrevligt. Efter cirka 200 gånger stirrar man bara på dom med trötta ögon och svarar inte. Inne på Viktorias secret blir man JAGAD av folk som vill mäta din omkrets och ge dig råd om BH storlek. Tillslut går man omvägar för att undvika galningarna med måttband. Dom är som en sekt. Överallt, besatta av centimeter. Tillslut sa jag bara att om en enda av er till vill mäta min omkrets så kommer jag klä av mig naken och ställa mig mitt i butiken så ni alla kan få ta en titt och klämma för det är det som det känns som att ni vill.



Jag satte mig och käkade lunch mittemot akvariet som är ungefär samma storlek som Öresund. Servitören sa att han tyckte om mig och att jag var glad. För säkerhetsskull fick jag en kaffe också för att påminna om att le. Om jag inte log i tre sekunder kom han springande och frågade om allt var bra. Som t ex när barnet hos familjen bredvid mig tog sig loss från sin mamma och sprang allt vad han kunde över till mig för att lägga en
citronskiva i på min axel.



Efter fyra timmar kände jag att jag var tvungen att lämna stället innan jag gick överstyr med shoppingen. När jag gick mot taxin hoppade chauffören ut och utbrast You gonna need big trunk.



Lita aldrig på ett får

Jag har tvättat min kofta som tydligen innehåll någon sorts ull



Synd för jag gillade den.
Fårjävel



Imorgon tar jag med mig fotfilen till jobbet

Idag hade vi ett veckomöte och vi var en hel hög med folk inne i samma rum. Under tiden som vår chef pratade på om allt möjligt hörde jag ett borstande ljud från hörnan men jag kunde inte riktigt se vem som satt där och vad som föregick. Ljudet slutade. Och började igen. Jag lutade mig åt sidan för att se vad som störde. Ljudet var ändå ganska högt och definitivt märkbart. Tillslut såg jag att en av mina koreanska kollegor satt och borstade sina skor...med en tandborste.. Viktigt med blänkande skor tydligen. Jag tänkte tyst för mig själv att folk gör märkliga saker men det är det som är charmen med olika nationaliteter. Eller är folk bara konstiga allmänt var dom än är ifrån. Jag tyckte det hela var ganska roande tills jag var tillbaka vid mitt skrivbord och hörde ett knipsande ljud. Jag vände mig om för att upptäcka att min kollega från Nya Zealand satt och klippte sina tånaglar vid sitt skrivbord. Inte så charmigt längre med konstiga människor.



Bild: sodahead.com



Åh naj, inte Mollgan





Talk to the hand

I torsdagskväll anlände jag till Doha tillsammans med resten av världen. Allt jag ville var att komma ur flygplatsen och "hem" men kön till genom immigration var jätte lång och det var bara till att snällt rätta sig i ledet.
Alltid kul att se vissa som inte alls förstår att dom måste stå i kö. Som svensk är jag väl införstådd i att man ställer sig i kö och så uppför man sig men det är inte alla som lärt sig detta så väl som vi vikingar. Några kvinnor i väldigt höga klackar och med kläder som liksom svävar i vinden...ni vet sådana som lyfter när man vänder sig om för att få en mer dramatisk look. "JAG HAR INTE TIIIIIID ATT STÅ I DENNA KÖN" utbrister dom och vänder uttrycksfullt (kläderna svävar) och dom pekar med hela armen ut över oss andra dödliga som dom inte vill beblanda sig med.

Jag satte på mig ljudbok på mobilen, världens bästa uppfinning, och försvann i min egna värld. Emellanåt tittade jag upp för att se cirka 40 olika ansikten på män som stod och glodde på mig. Suck välkommen till Doha.
Väl framme och ute från flygplatsen var jag så trött på folk som tyckte jag var exotisk för att jag var kvinna att jag gick gick med bestämda steg mot där jag trodde att min pojkvän skulle stå.
Jag hörde "hej, ursäkta" några gånger och jag bara höll upp handen och sa "Nej tack " jag ville inte ha någon jäkla svarttaxi. Jag tittade inte ens på dom. Jag fortsatte med raska steg. Men en kille var riktigt jobbig. Jag började gå fortare. "Jag sa NEJ tack, låt mig vara" sa jag surt och tittade åt andra håller. Jag hör ett skratt och "Anna, det är jag, vill du med i bilen eller."
Mannen som jag försökte bli av med var min pojkvän.

På vägen hem såg jag en kille på sin motorcykel, full fart, i T-shirt, famlandes på sin mobil samtidigt som han körde... Trodde jag sett det mesta här men
icke.



Igår checkade jag in mig på mitt favorit spa i Doha, Sharq. Bästa stället om ni hamnar i Doha och behöver någonstans spabehandling eller bara vill chilla lite.



Torsdagsfilosofering

Saeed Khamis people! Som vi säger i öknen dvs glad torsdag! Några timmar kvar sen är det fan helg. Planerad aktivitet: åka till Doha och sova...
Kul va? Det tar på krafterna att bygga en nöjespark ska ni veta.

Idag på radion var det en diskussion om en mamma som ville göra hål i sin ettårings öron inför en fotografering. Allvar eller. Men det är vanligt förekommande här och i Asien. Någon sa "det gör inte ont i den åldern" ..HAHA va!? Oh Well gör som ni vill men ont gör det garanterat. Lika bra att låta barnen lida direkt i ettårsåldern. Life is pain - get used to it, som jag ska säga till mina barn när jag är med dom hos tatueraren och gör en ryggtavla när dom fyllt 18 månader. Bam! Sluta lipa, du känner inget ändå.

Förövrigt har jag klippt lugg..igen. Och varje gång tycker jag det är skitjobbigt med hår i ögonen och att man kan inte somna med blött hår med risk för att vakna med någon sorts 80tals spraylugg fast utan spray. Och snart är det 50 grader och svettigt men vad fan gör det när man är så jävla snygg i lugg att man inte kan hjälpa det.





Whatever works for you

Igår hade jag en tjej hemma hos mig för att fixa lite (eh städa...zzz). När jag kom hem från jobbet var hon redan här och vi pratade lite allmänt.

Jag: Har du några syskon hemma i Filippinerna?

Tjej: Ja jag har några syskon. Jag hade två systrar men nu har jag tre.

Jag: Ok...? (Får inte ihop det)

Tjej: Jag hade en bror men han är nu en tjej så nu har jag tre systrar.

Jag: Jaha! Ser man på...

Tjej: Han ville kunna sminka sig och ha kjol så nu är han glad.

Jag: Ja men det är det som är viktigt..

Tjej: Han sminkar sig bättre än mig.





Kärlek

Hej på er! Hur mår ni? Jag är tillbaka från vacation mode och åter i Dubai. Italien var fantastiskt på hundra miljoner sätt. Jag verkligen älskar Italien och pizza, glass osv osv. Bröllopet var fantastiskt uppe i Toscana och inte ett öga var torrt när alla tal höst. Trots att jag inte förstod allt som sades eftersom det var många nationaliteter så var det fint. Min pojkvän tittade lite konfunderat på mig under ett tal på arabiska när jag utbrast mellan tårarna "guuuud så fint". Jag har ingen aning vad hon sa men alla grät så jag sympatigrät. Dock förstod jag innebörden eftersom paret kämpat länge att få sina föräldrar att acceptera sin respektive partner eftersom en av dom är muslim och den andra är kristen. Dom kanske hade gift sig ändå tillslut men nu var alla föräldrar där och det var fint *snyft*.



Libanesiskt bröllop var väldigt annorlunda mot vad jag är van vid. Efter ceremonin samlades vi i en stor trädgård och mat och dryck var uppdukat. Man fick sitta var man ville och precis när vi ätit upp vår första rätt började alla dansa och shota grappa och festen var igång. Man slutade dansa lite då och då för att äta...om man ville eller så bara dansade vi.

Efter några dagar i Toscana träffade jag Gud. Rättare sagt jag var i Vatikanen. Men ingen hemma. Typiskt när man gör sig till och kommer hela vägen till Rom så är Påven någon
annanstans.



Bröllopsoutfiten gick i rosa. Jag blev sminkad och fick håret uppsatt. Vänligt tillsnoffsad och snygg.



Italien runt på 10 kilo

Jag är i Italien! Om ni undrar.
Igår utbrast jag efter ytterligare en perfekt måltid att jag kan dö nu. Mätt och belåten från mat-himlen kände jag bara rätt spontant att efter all ost, skinka, pasta, vin, pizza, öl, glass mm att jag är mätt och i harmoni och att det inte finns något mer att uppnå i livet.

Fast idag vaknade jag hungrig igen och inte lika redo att dö. Till min pojkvän förtjusning.



Vi har varit i Rom, Florence och nu är vi i en liten by i Toscana där allt är grönt och tyst (tills vi och 50 av våra vänner kom). Imorgon blir det bröllop och det halvsovande byn vi hamnat i kommer vakna med ett ryck.



Visste ni att Pinocchio är ifrån
Florence? Dom är även glada för nakna män vilket får oss som bott i Doha och Dubai i några år att rodna och fnittra förtjust.







The sky is the limit - the ozon layer is not

Sommaren är på intåg och alla är glada utom dom som bor i ökenområdet. Jag har noterat att i Dubai har man en lösning som inte kommit till Qatar (ännu). Överallt börjar det rullas ut stora air condition i form av generatorer. Dessa placeras smidigt på uteserveringar och poolområde för att kyla ner svettiga människor.



Vilken tur att inget hindrar något från att göra någonting i Dubai. Igår hörde jag på nyheterna att vi snart eventuellt ska kunna spela tennis under vattenytan. Ingen kunde riktigt svara på frågan varför vi behöver detta. Det är mer "Varför inte? "





Samtidigt i Nepal...

är det inte registreringsskyltar så är det telefonnummer som man kan lägga pengar på. Nedan telefonnummer auktionerades ut för 2,2 miljoner USD, typ 19 svenska millar, här i Dubai.

 

 

DU som är ett av telefonbolagen, kommenterade så fint i artikeln att alla kan inte få dom nummer man vill ha eftersom det finns så stor efterfrågan, därför är det mest rättvisa att auktionera ut dom.

Har alltså absolut inget att göra med att företaget tjänar multum på det... Hur skulle det liksom annars fungera? Först till kvarn som i alla andra länder?

MANIACS...!

Därför hålls en auktion varje månad..

 



Turistas

Denna veckan har jag äran att ha besök hos mig. Mina första besökare i Dubai! Som guide skulle jag ge mig själv kanske fem stjärnor av tio men en full tia vad gäller entusiasm. Jag är ju trots allt ny själv så jag har inte så bra koll på allt men det finns inget bättre än svenska besökare (speciellt dom med godis med sig). Sen när dom åker hem blir man alltid ledsen och tycker att alla kan flytta ner hit till mig och vi kan alla bo ihop som en enda happy family och äta lakrits ihop och göra blå band bearnaisås.

 

 

I helgen åkte vi ut i öknen på safari med dune bashing, magdans, sand boarding, kamel och annat kul. Som vanligt tog jag bara väldigt bra foto. Det kanske ser ut som att jag inte kan åka sand board men det var så att mannen på bilden ville hålla min hand och inte tvärtom. Det ar så när man ar oetmotståndlig. Och han har saknat mig oerhört.

 

 

Nedan har vi vår ökencamp där vi stannade och drack öl (!) och åt en enkel men god middag. Allt var väldigt organiserat jämfört med i Qatar där man var glad om man överlevt dagen efter dune bashing.

 

 

 

Ingen kan höra dig fisa i öknen.

 



Veckans mest lästa artiklar

Fredagsprofilen: Peg Parnevik Mäktigast på Snapchat 24 frågor #Michaela Forni
En gratis blogg från Devote.se. Starta en blogg du också.  http://lifeaccordingtoskog.devote.se